Så kom den, första punkteringen på racern. Det tog drygt 200 mil innan jag själv fick stå skamsen längs med cykelbanan, promenerande endast iförd strumplästen med punkterat bakdäck. Som tur var hade åskskurarna tidigare under dagen dragit förbi, solen sken och det var egentligen ingen större olycka. Synd var att jag låg på i ett bra tempo, vind i ryggen, formligen flög fram och det kändes som det kunde bli rekordfart. Men tji fick jag.